Det officiella språket i Förbundsrepubliken Tyskland, enligt konstitutionen, inom området utbildning, kultur, kontorsarbete och vetenskap är tyska. Det är dock osannolikt att en oerfaren turist kommer att kunna avgöra med gehör vilket språk som talas i Tyskland. Varje land har sin egen dialekt, och oftare flera samtidigt. Tillsammans med de litterära dialekterna används låg-, mellan- och högtyska dialekter. På gatorna i vissa städer finns praktiskt taget inte ren, officiell tyska, eftersom mer än 150 olika varianter av språket är utbredda på statens territorium.
En för miljoner
Det multinationella Tyskland är hem för 80 miljoner människor. Under de senaste decennierna har landet aktivt tagit emot migranter, vilket har lett till uppkomsten av många grupper av nationella minoriteter. Ändå talar idag 95 % av befolkningen litterär tyska (Hochdeutsch) i Tyskland. Den är också utbredd utanför staten, och är den näst mest populära i Europeiska unionen.
Ursprunget till det tyska språket är förknippat med det proto-germanska, som tidigare stack ut från den germanska gruppen på grund av förändringar i fonetik och morfologi.
Filologer tror att bildandet av det högtyska språket, som blev en av grunderna för den litterära versionen, fullbordades på 1600-talet, vid tiden för Goethe, Adelung och bröderna Grimm.
De skrev inte bara på tyska, utan sammanställde också ordböcker. Fram till 1900-talet användes den gotiska skriften, europeiska stilar började dyka upp på 1800-talet, men inofficiellt.
I norra delen av landet etablerade sig Hochdeutsch som språk för regering och utbildning under reformationen. Den var så olik den lokala dialekten att den till slut lyckades ersätta den. Av praktiska skäl föredrog fler och fler tyskar att Hochdeutsch skulle studera framgångsrikt.
Under 2000-talet pratar större delen av befolkningen i norra Tyskland inte längre sina förfäders dialekt, och invånarna i centrum och söder har behållit sina dialekter. De var väldigt lika den officiella litterära versionen, så de kunde komma överens. För personer med hörsel- och talproblem finns tyskt teckenspråk för döva.
Funktioner i det dagliga talade språket
Den vardagliga vardagsformen av det litterära språket ligger så nära vardagliga situationer som möjligt, är förståelig för alla medborgare utan undantag, är informell, fylld med speciella förkortningar, utrop och ord utformade för att underlätta kommunikation.
Det vardagliga språket är ingen dialekt, även om det kan påverkas av både de officiella och territoriella språken. Till exempel är den bayerska versionen av det talade språket känd. Ett exempel på den vardagliga vardagsversionen av den etablerade frasen "das habe ich nicht ..." kan kallas ett sådant uttal "det hack ni (ch) ...".
Samtalsvokabulär anpassas till talets takt, till situationer då talaren vill säga mycket och snabbare. Som regel sprids vardagsformer mycket lätt, och en person som har flyttat till en annan stad kommer snart att anta alla funktioner i den talade versionen av språket.
Etniska grupper lever i Tyskland som har bevarat sina traditioner och språk. Till exempel turkarna. De hedrar sina traditioner och gifter sig inte med tyska kvinnor. Läs mer om turkarnas liv i Tyskland här.
Där det finns ett lån av främmande ord och deras anpassning till tyska, noterar lingvister uppkomsten av ytterligare språkvariationer - sociolingvistiska fenomen. Enligt experter bekräftar de att språket utvecklas.
Samtidigt får en utlänning i de flesta fall möjlighet att lära sig denna typ av tyska på bara ett sätt - genom att kommunicera med människor som bor i området.
Indelning i dialektzoner
Komplicerade dialekter av tyska uppstod under inflytande av västgermanska stammar, franker, saxare, alemanner och friser. Hittills finns det ingen klassificering som alla filologer skulle hålla med om.
Gränserna för spridningen av dialekten anges av proffs som använder isogloss - en speciell linje på en språklig karta.
I Tyskland förbinder den mest massiva remsan Düsseldorf, Magdeburg och Frankfurt an der Oder. Det delar upp hela landet i två huvuddialektområden: i södra delen av Tyskland talar de på högtyska dialekter, i norr - på lågtyska. I Berlin talar man till exempel en dialekt som kallas "Berlin accent".
En annan linje går längs sträckan Strasbourg - Heidelberg och Plauen, som delar upp det högtyska området i två mindre zoner, bland dem till exempel sydtyska dialekter, som inte är så utbredda.
Vi får inte glömma dialekterna relaterade till centrala Tyskland. Till exempel är den sachsiska dialekten tyska utbredd i Sachsen och de angränsande länderna (fd DDR). Och i de moderna territorierna i det likviderade BRG-Nordrhein-Westfalen - fungerar 19 olika dialekter samtidigt, mestadels utan att blandas med varandra.
Användningsområden för Hochdeutsch
Tyska är det trettonde språket i världen när det gäller antalet infödda talare och talare. Det studeras aktivt i Tyskland och utomlands. Enligt bestämmelserna i landets konstitution används den litterära versionen på gymnasie- och högre utbildningsanstalter, i affärsdokument, de flesta av media sänds på litterär tyska. Alla prov avläggs på officiell tyska, kommunikation mellan staten och enskilda utförs på den, deklarationer lämnas in och intyg utfärdas.
Språkets nationella särdrag utanför Tyskland
Nationella varianter av språket är varianter av tyska som är vanliga i tysktalande länder. De tar hänsyn till lokala särdrag av ordförråd, grammatik och fonetik, men de anses inte vara litterära. Filologer identifierar alternativ baserat på två faktorer - närvaron av allmänna regler som är i kraft i hela staten, oavsett dialektala regler, och prevalensen i ett tysktalande land.
Enligt dessa kriterier identifierade filologer så småningom tre varianter av det tyska språket:
- Bundesdeutsch i Tyskland (högtyska),
- variant av tyska i Österrike,
- schweizisk tysk.
I Liechtenstein och Belgien har överdialektala nationella varianter inte bildats, vare sig icke-standardiserade dialekter eller det officiella språket används. I Luxemburg är Bundesdeutsch officiellt.
Tysktalande länder
Tysklands grannländer visade sig vara delvis tyskspråkiga. Vissa av dem har, förutom tyska, ett eget språk, andra använder sin egen form av tyska.
| Land | Tungan form | Orsak till spridning |
|---|---|---|
| Tyskland | Bundesdeutsch (högtyska) | Historiskt hemland. |
| Österrike | österrikisk tyska (nationell) | Vid olika tidpunkter var Österrike en del av de statliga enheter där tyska användes. |
| Schweiz | schweizisk tysk | Helvetianernas (keltiska stam) historiska hemland var en del av några tysktalande stater. |
| Belgien | Ett av de officiella språken är det tyska litterära språket som används i Tyskland. | De östra kantonerna var självständiga fram till 1700-talet och blev sedan en del av Preussen. Efter kriget lämnade Tyskland tillbaka dessa territorier till Belgien som betalning för förluster under andra världskriget. |
| Liechtenstein | Tyska Bundesdeutsch är erkänt som ett av de officiella språken | Språkets spridning baseras på dess geografiska läge – ett litet furstendöme ligger mellan Österrike och Schweiz. |
| Luxemburg | Den officiella är Bundesdeutsch | Före självständigheten var det en del av Tyska förbundet. |
Låt oss sammanfatta
Det tyska språkets roll 2021 kan knappast överskattas, många officiella evenemang inom politikens, sportens eller kulturens värld hålls på tyska. Historiska händelser, konflikter, befolkningsinvandring och några andra faktorer bidrog till spridningen av språket. Dessutom genomför de statliga myndigheterna ett antal åtgärder som är utformade för att skydda det tyska språket från invasion, borttynnande och förvandling under inflytande av grupper av talare av andra språk. Tysklands språkpolitik har blivit särskilt relevant under de senaste åren i samband med aktiv migration.
